Föräldragården heter Djulpan.
Min pappa, Henry, tog över gården efter min farfar Evert och farmor Rut. Pappa och mamma drev den till den dag han gick bort 15november 1995. Eller mamma drev den på kvartsfart efter det ett kort tag.
De har haft mjölkkor, men de avvecklades i början av 90 talet då pappa hade haft flera hjärtinfarkter. Det har även funnits får, grisar och höns på gården.
Fasaner var det någon gång, kalkoner var det någon gång! Och så hästar förstås. Fanny, Nelly…. vet inte namnen på dem. Det var ardenner som användes på gården till viss del.
Efter att kossorna inte var kvar var det ungdjur ett tag. Men mamma orkade inte med det själv när pappa gick bortså det avvecklades det med.
Min mamma bor kvar på gården. Huset bran ner där 2002 i januari. En fruktansvärd uppelvelse där vi även förlorade tre hundar och en katt.
Det byggdes ett nytt hus som färdigställdes under hösten 2003, och mamma flyttade in 2003 i oktober om jag inte minns fel.
Gården ligger utmed sjön Ken, eller Tjen.
På gården har vi då fåren som betar och håller det öppet.
Vi har lite åkrar, lite skog, lite betesmark och en del vatten. Lite av varje. Det positiva är att det är många hagar som vattnet redan finns i, så man slipper den delen!
Vi är två syskon som delar på det.
I dag är det min sambo Andreas och jag som driver den.
Vi driver gården enligt KRAV. Vi blev klar certifierade juni 2009.
Jag älskar verkligen gården. Det ar varit mycket tråkigheter här, men marken är helig för mig.
Väldenäs är den vackraste platsen på hela gården. Där är jag mycket på sommaren, badar med hundarna, går med dem, bara njuter. Då går man utmed gårdens fina marker och utmed vattnet. Man får se sjölivet, har fåren med sina lamm omkring sig och hundarna springandes! Det är livet!
När jag var yngre avskydde jag allt med lantbruk, i dag kan jag inte tänka mig vara utan det. Det är jag i själen. Som tur är har jag hittat en sambo som också älskar det här livet.
Östanvindens Kennel 