På resan hem från Strömsholm var jag så glad att Adelia och Lotta kommit till mig. Att köra själv efter att varit uppe i över 30 timmar hade inte varit bra!
Skoja fick sitta bak i buren och valparna i kartong. Jag började att köra. Skoja ylade och skällde och pep. Tänkte hon ska sitta säkret och hon slutar nog! Glöm det. Efter knappa milen säger jag att jag står inte ut, det skär i mig! Stannar bilen ut med Skoja in med Skoja i baksätet jag i sätet bak med babysar. Skoja lugn. Förutom att hon skulle krypa ned i kartongen till dem från och till.
I Norrköping släppte vi av Adelia och Lotta och jag åkte hemåt i varsin bil. Stannar i Söderköping och ska hämta mat. Ur bilen, Lotta vaktar dem. In i bilen med maten. Skoja sitter själv med dem i baksätet, de ännu i kartong. Åker några hundra meter så hoppar Skoja bokstavligt talat i kartongen!. De var lagom stor till fem små valpar med höööga kanter… Inte för en mamma! Panikstannar bilen så även Lotta bakom, för jag tänker de dör strax av att bli mosade. Ut ur bilen, runt bilen och får lyfta upp henne i nackskinnet för hon vägrar kliva ur! Galna tik! Mitt i alltet så skrattar vi…..
Så Lotta fick vakta Skoja medans jag gick runt och hoppade i. Sedan fick jag ropa Nej lite skarpt några gånger när hon skulle i igen!
Herregud vilken resa!
Väl hemma så lade sig lugnet i valplådan. Skoja hotade med att döda alla som ens tittade åt hennes låda eller valpar.
Sedan dessa har hon skyddat dem med sitt liv, hållt denna flock i ett järngrepp. Hon styr dem helt gällande valparna.
Segra och Viska har klarat sig bra då de visar respekt för Skoja tydligt! Värst har det varit och är för Moltas. Han är ju lite trögare så, så han skiter i att hon visar tänderna. Så han har fått ett par omgångar stryk av henne. Första gången räddade jag honom då han smitit in och struntade i hennes varningar. Sedan har han fått lära sig sin läxa. Och nu har han nog begripit lite av det hela.
Witch har också varit lite trög och inte respekterat hennes signaler, plus att hon inte hör när hon morrar. Så det har också varit känsligt.
Nu får de andra var med relativt fritt när Skoja och valparna är med, men inte när hon diar dem, då svartnar hon.
Skoja har varit en sådan fin mor. Jag är så stolt över henne. Hur hon klarade av allt hon fick vara med om! Tappra lilla hund!
Att hon dessutom har en gräddbar och har fött dem lite väl bra efter första veckan, är ju toppen. Hon ser efter dem med sitt liv, och vakar över dem, leker med och putsar på dem.
Fortfarande fast nu är 7 v och två dagar vill hon vara med dem mycket, vill dia dem. Säger inte i från utan är gärna med dem. Jag har verkligen fått tagit bort henne så de inte ska dia på henne. Så sedan i söndags 7 v gamla har da faktiskt ätit två gånger per dag! Inte massor men i alla fall ätit!
Tiden rinner ut med dem. Min pnget för att slöppa dem kryper på nu. Tredje natten jag sovit dåligt. Drömmer de inte får vara med, att de får sova själva i köket, att de inte tar up o gosar med dem när de är trötta eller behöver det.
Jag vet idiotiskt! Jag vet ju att alla får det bra. Att de inte låter dem sova själva. Men hjärnan spelar mig spratt!
Östanvindens Kennel 