Dramatisk förlossning

Ja att blogga är inte min starka sida. Men jag har den kvar för att kunna gå tillbaka och se om det jag valt att skriva.

Valparna som kom den 25 oktober med dunder och gnistor är helt underbara.

På kvällen var hon lite orolig och bäddig i Bian. Inte i valplådan! I alla fall trodde jag inte det skulle bli på natten men vi la oss bredvid lådan, och Skoja låg hos mig… Eller jag satt mot väggen.

Bara så där kommer valp nummer 1! En tik, roligt tecknad. Bredvid Skoja i lådan ligger Ulla, katten… herregud de är ju lika galna båda de där två!

Nästa valp uteblev. Började bli orolig runt 1,5 timma.

Kontakt med veterinärer, uppfödare. Jag valde att åka. Tur var det. For till Strömsholm med en mellanlandning hos disktriktarna! Det gick undan kan jag lova. Tack för att djuren inte var på vägen och att polisen inte var ute.

Mitt i natten, helt själv utan att meddela ngn. Eller jo Helen och AnnaCarin var med mig via FB. De var nog nästan lika oroliga som jag! Men vi visste sex skulle ut i alla fall! Och en satt fast visste vi med numer.

Väl framme i Strömsholm kom valpen på parkeringen. Valpen som satt fast var enormt stor, och tyvärr var den inte i livet. En jättestor svart mörk tik. Liten strimma i pannan. Och jag är ju lite vek så där, så tårarna rann när jag satt med den döda valpen och den funderande Skojan. Kändes så onödigt att en fullgågen valp inte kan överöeva för att vi inte harett djursjukhus öppet på natten närmre oss. Skitföretag!

In med valpen som var i livet och den döda. En ledsen matte och en jättetrött Skoja.

Timmarna där inne var vidriga. Ångesten, sorgen över valpen och oron. Mycket tårar och uppgivenhet. Efter lite dropp, blodprov och annat så kom en valp till ut, den svarta lilla tiken om jag inte minns fel.

Sedan tog vi beslut om snitt för Skoja var för trött, personalen blev oroliga då hon hastigt tog slut. In med henne på op. Där slutade jag fungera. Halvt galen av oro att förlora Skoja. Hennes blodtryck var jättedåligt, hon var jättetrött. Personalen larmade att det var brått för henne och valpar.

Där satt jag, med två fina valpar, och sålde min själ bara de klarade min Skoja. Valparna trodde de inte levde, så den tanken var redan befäst, men min Skoja. Min Skoja. Jag som redan innan allt detta påbörjades sa att jag vill inte ha en kull för att risken att förlora henne finns. Och nu satt jag där i den sitsen, att jag kunde förlora henne. Jag förebrådde mig själv varför jag utsatte henne för det. Hon hade ju inte bett om det, det var ju egoistiska skäl. Aldrig mer sa jag. Aldrig mer att jag ska utsätta min hund för detta. Aldrig!

Ena sekunden rann tårarna och jag satt helt bara passiv, nästa grät jag hysteriskt utan kontroll med de två små i min famn. Jag önskar så i denna stund att jag hade haft vett att ta med mig ngn som kunde varit stark åt mig. En mardröm.

Jga tror att det var i den här vevan Lotta ringde. Jag blev så ledsen, så skönt att höra en röst som kunde vara stark åt mig. Kommer inte riktigt i håg samtalet.

Syrran messade och skulle komma upp, men jag sa ifrån, det behövs inte.  Lotta med messade. Tror Adelia med var med i det.Var inte klar i huvudet. Behövde visst någon där hos mig, men ville inte vara till besvär. Långt till mig. Men mina finaste vänner och min bästa syrra fifflade bakom ryggen skulle det visa sig.

Flera messade och hörde av sig. TACK av hela mitt hjärta.

Varje gång en sköterska kom för att kolla till mig frös jag till is. Trodde de skulle komma med beskedet att Skoja inte fanns mer.

När sköterskan väl kom och sa att Skoja levde och mådde väl efter omständigheterna så gick luften ur mig. Tårarna sprutade, och jag bara rasade ner på golvet med de små i famnen. Vilken tur ni inte förlorade er mamma vet jag att jag sa.

Då säger sköterskan att det var tre valpar kvar och de levde!!!! En var jätteslö men de lever. Vi kommer med dem snart! Så glad jag blev i all bedrövelse.

De kommer in med de små valparna och jag kände sådan glädje över att de levde. Tre små underverk till gav Skoja mig. Två hanar och en tik till. Där satt jag med fem ljuvliga valpar. Inte någon lik den andra. Alla fem hade olika teckningar! Hur vanligt är det? Jag är ju svag för det lite utstickande.

Efter en stund kom de in med Skoja med. Hon var så trött. Men älskade Skoja vad skönt det var att se henne i livet. Hon fick ligga i korgen hon fått när vi kom. Valparna låg i sin kuvös. Men hon var så orolig och smet upp till valparna med slangar och allt och kryper halvt in i kuvösen innan jag kommit upp och stoppar henne.

Jag gav henne valparna då istället trots vi ville vänta. Men hon blev lugn direkt de kom till henne och de började dia och hon somnade.

Därefter någonstans knackade det på dörren och sköterskan kom in och sa att jag hade besök. Då stod Lotta och Adelia där.

Jag blev så glad, så skönt att någon kunde komma och ta över och jag kunde få bryta i hop. Så tacksam att syrran inte gjorde som jag sa, utan tvärtom, och att de kom.

Tack snälla ni för att ni åkte denna väg för att stötta mig!!! Det betydde allt!

Vartefter så fick vi åka hem! Med fem fina valpar och med den finaste Skoja i livet! Och med två fantastiska vänner, som jag vet alltid finns där. Närsom.

Tack till Strömsholms personal. Vilket mottagande. Och vilken ödmjukhet mot min Skoja och mig som djurägare. De fixade frukost och servade mig hela natten och morgonen. De var fantastiska. De inte bara tog hand om Skoja på bästa sätt, de lyssnade på mina önskemål och de såg att jag inte var i bästa skicket och tog hand om mig med! All heder till dem!

Resan hem var också en upplevelse. Men tar vi inte i dag!

IMG_7414

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Dramatisk förlossning

  1. Mariana skriver:

    Åh , här sitter jag i Spanien och läser och tårarna rinner. Underbart slut och fantastiska vänner. Du är lyckligt lottad ”fröken”

    Gilla

  2. Anna-Carin Eliasson skriver:

    Skönt att det slutade som det gjorde, satt här nere och önskade att jag kunde gjort något. Sov inget den natten och tårar var det ingen brist på. Tre hundar runt mej som undrade varför matte var så konstig.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s