När Nike försvann rasade hela min värld, med underdrift skrivet. Hon var mitt allt och hon tog verkligen med sig en stor bit av mitt hjärta när hon somnade. Jag är inte samma person som innan, det känner jag stor skillnad på. Tyvärr, jag önskar jag hade den lättsamheten jag hade innan. Jag saknar den. Är inte lika glad.
Men jag köpte ju Segra året innan, just för att jag var tvungen att ha en schäfer innan hon somnade in, annars skulle jag nog inte äga en igen. Och med facit i hand var det precis så.
En schäfer är en schäfer, det mest trogna du kan ha bredvid dig i mina ögon.
Segra har varit med om en del, men jag gör allt för att läka henne.
Det tråkiga är nu att hon verkar utveckla någon allergi. Det finns en till i kullen som har det och en till har visat överkänslighet vid tex mycket bad i icke rena pölar, och det finns även halvsyskon med det. Så tråkigt. Men jag ska nog reda detta med.
Segra älskar ju att bada. Det kan nog inte undgå ngn som känner oss. Många säger man att du låter henne då?
Och ibland handlar det om att jag låter henne, men det handlar också ibland om att jag inte hinner med och att hon redan är i. Och då är det ju som det är! Men jag ler oftst då med.
Jag har den åsikten gällande henne, att hon älskar att bada och därför bryr jag mig sällan om det, jag ojjar mig men menar inte så mycket allvar med det. Utan bara att jag blir så förfärad över hur hon ser ut. För hon lägger sig ju verkligen i skiten och gnuggar sig i det. Förfasar mig över henne med ett glatt och chockerat hjärta, men mitt hjärta slåt hårt för denna hund.
Jag blir galen på det ibland men 99 gånger av 100 så ler jag och skrattar, njuter. Ja faktiskt. Inte för att jag får duscha henne LÄNGE, utan för att hon älskar verkligen det där grisandet och hon ser så lycklig ut. Och hur skulle jag kunna missunna henne det? Jag blir full i skratt åt henne och det värmer i hjärtat att titta på henne grisa runt!
Dessutom är jag inte speciellt pedant så det gör inget ur den synvinkeln heller. Jag vill låta henne vara hund, den hunden hon är. Och hon älskar ju att grisa runt. Tycker det vore själviskt att inte låta henne göra det som gör henne så glad! Så hon får fortsätta med sitt grisande, jag får fortsätta och bada henne, men jag får också fortsätta att njuta av att se henne själaglad över att ha hittat en fin lerpöl att gno runt i!
Där fick ni svar ni som frågat varför hon får hållas.
Segra är min följeslagare nu. Hon går bredvid där Nike gick eller kanske går. Hon blir aldrig Nike, men Nike var heller aldrig Segra, så det är inget dåligt.
Jag tycker så mycket om denna hund, mer än vad som är bra för både henne o mig. Men söt är hon, galen är hon.
Hennes tillgänglighet försvårar vissa saker men man lär sig att leva med den delen med. Skulle inte byta henne mot ngn utan allergi, mot ngn som är tillgänglig för allt i världen!
Hon är min! Bara min!
Östanvindens Kennel 