Skyddsträning

 

I dag var det dags för träning i skyddet igen!

Det är så fasansfullt roligt. Och Segra passar verkligen in där! Jag som är ny inom denna sport har lärt mig massor om det hela sedan jag började mer seriöst i september. Och det är ju otrolig roligt att göra nya saker! Och ännu roligare när man börjar förstå vad man gör! Och jättekul när man börjar förstå att de tycker något är skitbra!

Att se leendet på figgen när hon gör något riktigt bra! Jag kan förstå hans känsla, jag känner ju sådan glädje när mina kursare får till det, det är en tillfredsställelse!

Är otroligt glad att fått den möjligheten att träna för den figgen vi har! Han läser verkligen hund! Han anpassar träningen så det passar just min hund! Helt mitt sätt att arbeta med hund.

Förut var jag så emot denna sport. Sett och hört mycket. Men det kan jag vara nu med. För det finns ju olika sätt att träna här som inom all sport! Men jag har fått sett den bra sidan.

Jag är den som måste skydda min hund mot metoder jag inte tror på, anser orättvisa eller hårda av negativt slag! Jag måste stå upp för min hund! Vem ska annars göra det?

Men inte en enda gång har jag känt så. Aldrig åkt ifrån med en negativ känsla och känt att figgen var orättvis eller dum. Tvärtom. Väldigt nöjd med hur han hanterar henne, hur han tänker angående hennes träning. Jag är ny och kan inte allt, men jag kan och känner min hund.

Att ha en figge så nära, och dessutom att han och även hans fru,  tar sig tid att träna just mig och min hund glädjer mig!

Jag är oerhört rädd om de här träningarna. Jag prioriterar dem oerhört högt. För även om jag inte kommer tävla i det så är jag seriös i min träning! Vill att det ska vara bra, ge Segra de förutsättningarna hon förtjänar för att prestera det jag ber henne göra.

Sedan kan jag le och säga med glimten i ögat,hur kan man vilja vara figge??? Självplågare av stora mått!! Eller?

Ta emot dessa stora starka hundar, som kommer i fart, biter sig fast som en kobra. Tar fel händer säkert någon gång med! Det är tungt. Säkert mycket teknik. Men det måste ju kännas i kroppen!

Men jag tänker på Segra som är en stor tik och hon är dessutom oerhört råstark. Jag tar mig fortfarande för pannan när han ska ta emot henne på ett inhopp eller så. Men han bara tar emot och landar henne hur snyggt som helst!

Jag är oerhört rädd om denna träning. För att jag vet det är svårt.

All heder till min figge med fru! Att ni orkar och tar er tid för just oss!

Jag värdesätter det verkligen!

Och jag längtar redan till nästa pass! Segra med skulle jag tro!!!

Annons