Livet

Usch det har varit jobbiga dagar med så mycket tankar och skräck och rädslor.

Men i går var jag och hälsade på syrran. Så skönt att få krama om henne. Tänk om jag aldrig fått gjort det mer? Trots allt var hon relativt pigg. Och som alltid ett leende och omtänksam. Hon vet hur jag är med maten. Får jag inte äta blir jag så sne.

Hon visste jag jobbat innan jag kom.

Ska jag laga något åt dig? Vill du ha något? Nej tack sa jag. ;en jag kan steka ägg åt dig säger hon då…. Ja tack sa jag. Ett Beatrice ägg. Då blev hon nöjd. Och jag med. Det är sådan hon är. Hjärtlig, mån om alla. Vägrar lägga sig ned och bara vara. Min syster! Önskar jag hade samma medmänsklighet som hon. Men det har jag inte, det är ju bara så. Men jag fick väl andra saker i stället. Hon är helt enastående, på så många sätt. Hon är gjord av guld.

Ibland skrämmer hon mig.

Blev ett par timmar med skratt och allvar, Var så skönt. Nu kan jag andas ut lite.

Livet är skört. Skörare än man tror. Man tror man kan bestämma så mycket. Göra så mycket. Man tror man har så mycket tid. Nästa dag eller nästa vecka eller nästa månad gör jag det i stället.

Så bör man inte tänka. För det kanske inte är någon tid kvar då.

 

 

Annons