Min syster

Jag tackar alla för att ni visat respekt för min önskan om att skicka kraft till min syster och att inte ställa frågor!

Kraften för att hon behöver alla goda tankar och få kraft från oss alla för att orka med allt.

För er som inte vet, hon har en svår ovanlig sjukdom i grunden. Haft i hundra år typ.

Hon är en kämpe som inte låter sig knäckas i första taget. Har en styrka som få. Skulle jag varit hon hade jag varit död nu. Inte orkat med. Men hennes glada sätt, hennes energi och vänlighet, gör att hon fixar det. Det vi vanliga skulle baxnat av. Men det tär på hennes kropp.

Jag har sagt det förr och säger det igen, hon är en av de starkaste jag känner!

I söndags natt fick hon en stroke. Samtalet var som att slå undan benen. Min kloka syster!

I alldeles för unga år. Vi brukar ibland prata om eländet. Att en vacker dag händer något med hennes sjukdomsbild i tankarna. Nu hände det. Samtalet man har väntat på, oroat sig för kom. Och alla tankar innan man får veta något vettigt.

Under gårdagen fick jag inte mycket information. Så mycket oro. Så mycket tankar. Min syster. Tankarna gick, hur ska jag klara mig utan henne om något händer? Det får inte hända.

I dag fick jag lite mer. Hon har genomgått alla undersökningar. Blivit hemsläppt i dag.

Varit hos henne. Hon är en kämpe. Lika vänlig som alltid. Var trött. Men glad.

Livet kan ta ny vändning på en sekund. Det kan gå åt pipan och det kan gå bra!

Denna gång gick det bra! Tack och lov och jag har bett henne om att det räcker med en gång!

Jag blev livrädd. Tom. Trots att det var hemskt för henne, så kände jag mig så ensam.

Om jag blev rädd, hur rädd ska inte hon ha varit.

Nu är hon hemma. Jag hoppas först och främst att inte hon behöver vara med om det här igen. Inte på dryga 30 år i alla fall.

Och jag hoppas innerligt jag inte behöver uppleva eller känna detta på 30 år minst!

Vem kan låta bli att tycka om henne?

 

Tack alla fina underbara människor för allt stöd till oss! En tanke stärker. Det hjälper!

 

Annons