Saknad

I måndag simmade jag hundarna. De simmade starkt och bra. Tråkigt att simma själv. Saknar den tiden Adelia var med och vi pratade och skrattade. Nu får vi så lite tid tillsammans. Jaja… Allt har sin tid!

Har dragit i gång lite kurser nu. Och jädrar i havet vad det är roligt! Nu är det mer unghundskurser, aktivitetskurser, temakurser som körs. Så kul!!!

Att jobba med valpar och unga hundar är ju det mest fantastiska! Det är så enkelt, de har inget direkt bagage, man ser alla små framsteg som bara rasar in! Stimulerande!

I dag var det möte. Ett möte som jag gläds över. Det finns några i min närhet som vet vilken resa jag pratar om. Herregud, att jag lever.  Men det gör jag!

Sedan blev det lite handla. Göra en del ärenden till mamma. Hem för att svida om och ha lite privat träningar!

Hundarna varit ute i snön och älgat runt! Andreas säger han tycker de springer, speciellt Segra! Förstår knappt vad han menar!

Mycket fina hundar, väl grundade och föriga individer! Så roligt att se!

Hem för att tina upp, laga mat och sedan i väg på en kurs till! Det startade inte så bra! Fick inte någon ström till ladan. Fick lägga ned den planen och åka till lydnadsplanen. Vara ute i snöovädret blev det Men det var mysigt! Mina planer omkullkastades helt. Men jag fick ta lite annat i stället och tror det blev bra med.

Fantasi har jag och snabba beslut kan jag ta så det redde sig!

Sedan hem igen för att tina upp!! Nu suttit med ngr fakturor, och pratat med Sam en stund. Kelat med alla hundar!

Läser om alla som förlorar sina hundar! Många hundar har fått somna in. Men de flesta har varit äldre i alla fall. Men de spelar ingen roll man blir helt förintad i vilket fall!

Sorgen kommer över en stötvis. Det är som om kroppen släpper på lite i taget, för att man ska genom skiten och lära sig hantera det. För skulle den släppa på allt, skulle man dö av sorg. Det känns som man kan göra ändå.

Jag saknar allt med henne! Tom hennes gapande vid vattnet eller i bilen, hennes pipande under hennes fria följ. Saknar alla hennes dåliga sidor, alla hennes bra sidor.

Det har gått snart 9 mån. Det känns som nu. Det gör lika ont. Inte ett dugg bättre, men kroppen känner vad jag klarar av. Ibland mer, ibland mindre!

Hon var mitt allt. Hon var mitt syre. Hon var min bästa vän. Hon var den enda jag litade 100% på. Hon var mig lojal. Hon älskade mig för den jag var.

I gengäld var jag hennes allt, jag var hennes syre, jag var hennes bästa vän, jag var den enda hon kunde lite 100 % på. Jag älskade henne för den hon var.

Just i kväll är det en tung kväll.

 

Annons